Mindre bra dag...

Det har väl alla i bland så det är bara att bita i hop så blir det bättre. Men i bland känns det som att det är något jätter stort fel om man är ledsen eller nere här på tour för man lever ju mitt uppe i en dröm: bor på fina hotell, möjlighet att upptäcka nya platser/miljöer hela tiden samt ha roligt och göra precis som man vill hela tiden, dessutom är jobbet under så mycket frihet och inte "riktigt" jobb. Men fast man har allt detta kan det vara jobbigt i bland..Detta blir ju vardag för oss... Man liksom känner press att man måste ut och se och ha kul hela tiden fast man helst av allt kanske bara vill ha lite normalt liv och sina nära och kära vänner och famlj som finns där hemma vid ens sida. Men tur att det finns internet och skype säger jag, hur skulle det annars gå??? Kul att höra era röster mamma och pappa, hoppas bion var bra! Önskar jag kunde följa med...Fler som vill skypa hör av er när som helst, jag pratar mer än gärna!
 
Anledningen till att det inte varit någon toppen dag är egentligen inget allvarligt utan det blir bra. Man har liksom svakar och vet att det bara är att bita i hop. Men vi tränade i alla fall i går efter showen och jobbar på ett nytt lyft som inte vill gå…Sedan krånglade även ett annat som vi normalt klarar bra, (vi gör det inte i något av våra nummer så glömmer öva på det) så egentligen inte någon större fara eftersom showerna går bra och det är ju det viktigaste. Men jag vill så gärna göra detta och jag är inte den personen som ger upp. Matvey blir arg med när vi inte klarar det och vill ge upp på en gång då han hatar att vara "dålig" på något. Han säger att det är lika bra att ge upp…Han vill att allt ska gå på en gång. Kan förstå honom att han inte vill träna något tusen gånger när vi normalt kan det. Det är timingen som är fel och mest mitt fel. Han blir arg och jag blir sur, mest besviken och frustrerad. Vet att i bland måste man bara låta det vara och komma igen när huvudet är vilat och felen glömda. Samtidigt vet jag innerst inne att vi utvecklats mycket sedan vi började och skulle kunna vara glad över det men det är svårt att acceptera för mig då jag så gärna vill vara en enormt duktig och helt fantastisk paråkare. Ja jag drömmer om det och jämför med de som är bättre än oss. Skulle kunna göra lyft och träna par hela tiden så roligt tycker jag det är medan Matvey är mer lat och inte vill göra det. Han är nöjd som vi är tror jag just nu. Jag tränar gym/office nu med men tycker inte alls det är lika skoj längre, gör det liksom för att jag vill vara vältränad och mår bra av det. Mer än så är det inte.. Jag vet att man inte kan jämföra med andra och utifrån oss själva har vi utvecklats mycket och gör bra i från oss. Men när det går dåligt då känns det jobbigt och allt det negativa kommer fram...
 
Ja det är inte lätt när det är svårt..Men bara att bita i hop. I bland måste man få vara nere med trots att det inte finns större anledning..2 shower kvar i morgon sedan en ledig dag här i Hiroshima innan vi reser vidare på onsdag med buss.
 
Hoppas ni alla mår bra!
 
 

Kommentarer :

#1: Agneta

Du kan, det vet du! Var rädd om dig bara! Kramar

skriven
#2: Mamma.

Ja vad gjorde vi utan skype Sofie... då överlevde vi nog inte här hemma... Så skönt att få höra din röst :)
Bion var bra, fin musik och lite sorglig. Vi satt och försökte spåna före hur vi ska kunna få till en bra resa till DIG och hur vi ska kunna få så mycket tid som möjligt tillsammans då... :)
Pontus hörde av sig och bjöd på kaffe och kaka (fått av Ingrid) efteråt och ja tänk om vi kunnat trolla hem dig en stund då ;)
Instämmer med Agneta. Ta det lugnt bara, var försiktiga i lyften och tänk på säkerheten!
Lyssna på kroppen och klart Du måste få bara vara även där mitt i allt som erbjuds.
Var rädd om dig Sofie! Du finns alltid i våra tankar Gumman och vi håller tummarna för att vi ska få till en resa till dig ;) Älskar dig såå <3
Massor av kramar mamma o pappa <3 <3 <3

skriven

Kommentera inlägget här :